Caroline

...

♥ ♥ ♥

förlossningen, ja....

nu har det ju nästan gått två veckor, skulle ha satte mig ner och skrivit redan första veckan.

Iallfall så vaknade jag vid 03.00 den 18/12 av att det kändes annorlunda, låg vaken till runt 06.00 och andades igenom något som jag då hade ingenaning om att det var förvärkar. Trodde ju att det skulle vara värre an vad då var. Somnade där nångång vid sex och vaknade igen vid nio. Låg i sängen och andades för fullt. Hade heller inte känt någon rörelse under natten och morgonen så vid elva ringde jag till förlossningen, dom tyckte att vi skulle komma in och lyssna.

jag hoppade in i duschen och Alex kom sedan och hämtade oss, då våran bil var inne på service. Vid tolv kom vi in och vi lyssnade och allt lät jätte bra, dom berättade också att det var förvärkar jag hade och att så där skulle det kännas fast mycket värre när det var dax för en förlossning.

Jonte skulle iväg och dömma denna dag och skulle dra vid halv två. Victor, en kompis från Sala var också hemma hos oss så vi trodde ju absolut inte att vi skulle stanna kvar länge. Jonte frågade mig vad jag tyckte att han skulle göra 45 minuter innan han egentligen skulle iväg. Än idag fattar jag inte vad det var som fick mig att säga att jag inte tyckte han skulle åka iväg, trodde ju fortf inte att det var på gång på riktigt. Han ringer iaf och tar bort matchen, eftersom han dömmer damelit är inte de det lättaste heller, men det ordnade sig och matchen spelades. I vanliga fall hade jag ju sagt åt han att det är klart han kan åka, bebis ska ju inte komma förens om två veckor.

Jag hade inte ätit på hela morgonen så Jonte gick ner till kafeterien där nångång strax efter ett, samtidigt började en annan barnmorska så hon kikade hur mycket jag var öppen, eftersom då hade värkarna blivit kraftigare och komit mer inpå varandra. Hoppsan hejsan jag var då öppen 8 cm! Hon säger till mig att vi måste nog ringa Jonte att han får komma upp igen, för nu händer det! Först då fattade jag att det var dax att föda!

Jonte möter en sköterska i korridoren och får samma nyhet, tro nog han också vart lite chockad:) Då vid halv två satte det igång på riktigt, och HELVETE vilken smärta! Hörde min barnmorskas röst i mig hela tiden "varje värk för dig närmare ditt barn". Jag har ingen tidsuppfattning under förlossningen, men jag vet att lustgasen hjälpte i början och riktigt groggy vart man. Hann som inte med något annat smärtstillande. Någongång under förlossningen skrek jag att detta går inte! Smärtan man upplever går inte att förklara, helt sjukt att kroppen är byggt för att klara av en sådan här grej! 

Jag har fått återberättat av Jonte att lilla bebis huvud fastande halvt ute i ca 40 min, dom hade då satt en elektrongrej på hans huvud för att ha koll på pulsen. Pulsen försvann tydligen under en period, vilket jag är väldigt glad att jag inte hörde. Jonte vart däremot riktigt närvös, men det var bara lugnt med bebis. Skrek gjorde jag som en stucken gris vilket gjorde att jag tappade rösten dagen efter.  Halv sex drogs han äntligen ut, och den känslan var helt sjuk! kändes som man blev tömd på allt man hade där inne. 

En snabb förlossning måste jag väl ändå säga att vi hade, fyra timmars kryssningsarbete (på tom mage). Just då tänkte man att detta gör jag aldrig mera om. Vilket jag självklart nu tar tillbaka:)

Han var äntligen hos oss och så himla fin! Grät gjorde vi båda två, och jag var
nog lyckligast i hela världen just då!


Första natten på BB