Caroline

 

Måndag 2017-03-27

 

Startade dagen som vanligt, frukost, lämnar Mio på dagis och Jonte skjutsar mig till jobbet. Hade tänkt att denna jobbdag skulle bli min sista så jag skulle bara in för några avslutande möten och lite överlämningar. Morgonmötet gick bra, fixade med lite papper och 10.00-mötet kände jag att det är något annorlunda idag, men det är ju bara en vecka kvar också. Gatt ursäkta mig vid ett tillfälle..

 

Gick upp vid lunch till fikarummet, lämnade lite papper och sa hejdå till alla 😊 Fick även kommentaren att magen såg ut att vara längre ner, det sker nog snart:)

 

Jonte skjutsade hem mig vid 13.00, la mig och vilade. Gick sedan och hämtade Mio vid 15.00, promenaden som egentligen tar fem min tog det dubbla. Mio och jag kollade på tecknat hela dagen och vid 17.00 kom Jonte hem. 

 

Käkade och la Mio vid 19.00. Strax innan 20.00 la vi oss i soffan för att kika på Johan Falk, hann väl se några minuter och sen small det, kändes verkligen som en smäll 😅 Vattnet gick, och herregud vad vatten det var som kom! Vattnet gick aldrig med Mio så jag hade ingen aning.

 

ställer mig i duschen, jag ringer förlossningen, inga värkar just då. De vill att vi kommer in för att kolla. Samtidigt ringer Jonte Anna, att hon måste komma för nu är det på gång. Anna som just då har kaos på jobbet men sticker ändå ❤ 

 

värkarna satte igång bara några minuter efter jag lagt på, med tre minuters mellanrum direkt! Där och då kom minnet tillbaka, shit det här kommer göra skitont! Denna gång ska jag ta all bedövning man får! 

 

Anna kom vid 20.30 tog med Mio och vi åkte iväg. I bilen blev värkarna värre! Och vid förlossningen kunde jag inte gå medan de höll på.

 

vi kom tillslut in på ett rum, blev lämnad ett långt tag och jag fick bara ondare och ondare! Jonte trycker på knappen (fel knapp), så det kom ingen direkt.

 

När två väl kommer in och undersöker mig efter de har spänt fast alla grejer på magen är jag öppen sju cm. Nu är kl ca 21.15. 

 

Sedan startade allt! Krysningsarbetet och all jävla smärta! Ingen bedövning hann vi med... sa flera gånger att jag klarar inte detta, smärtan är obeskrivlig!

 

vad som händer runt om kring mig har jag ingen koll på. Under en period tappar jag kontrollen över kroppen, allt svartnar och det känns som att jag inte är kvar i min kropp, mysko jag vet! kom tillbaka rätt fort iaf.

 

Vid ett tillfälle märker jag att dom är fem pers inne hos oss och dom pratar om att ringa barnläkaren.. tydligen gick bebis puls ner såfort jag krystade. Tillslut sa läkaren att "Caroline, vi måste få ut bebisen nu"

 

Då förstod jag att något inte stämmer, vilken jävla kraft man kan få. De satte på honom en sugklocka, samtidigt som sköterskan hade sina händer inne i mig (med ingen bedövning känner man allt!), hon försökte dra ut honom, samtidigt som jag krystade och en annan drog i klockan..

 

ut kom han med navelsträngen två varv runt halsen ❤ han skrek direkt så det var aldrig någon fara. Men det hade varit otroligt viktigt att vi fick ut honom snabbt ❤

 

Kl: 22.19

Finaste bebisen var äntligen hos oss! ❤⭐️